2006-05-01

Erland Lundin
erland@glemmingebro.com

En scout vid namn Hans Alfredsson, skulle vid 12 års ålder

framföra en sketch tillsammans med sin bäste vän Olle.

Detta hände i Maria församlingssal i Helsingborg och sketchen

som han själv hittat på hette ”Professorn från Wien”. Den gick

ut på att han skulle spela fiol, men han blev ständigt avbruten

av Olle som inflikade små skämt hela tiden. Deras kamrater vred

sig av skratt och detta spred sig till flickskolan som skulle ha

idrottsfest och behövde underhållning. Där blev de engagerade.

Men då det var deras tur att uppträda stod Hans, som vi i M.A.L.T.E.

brukar kalla Hasse(!), ensam på sen för att hans vän Olle inte kom i

tid till föreställningen. Då började Hasse att svettas och tveka

men till slut bestämde han sig: - Jag måste gå in på scen. Men

han visste inte vad han skulle göra, det fick lösa sig efter hand.

Nödutgången blev att han bad trummisen att säga att det var

telefon till honom, då han gjorde ett visst tecken med armen.

Först försökte han att spela både sin och Olles roll, men det gick

inte. Det blev oroligt i bänkarna och han försökte med några

enkla vitsar. Det blev inte bättre, han viftade med armen, men

inget hände. Då tog han stråken och knäckte den över ena benet,

gick fram och tog mikrofonen och  skrek ”DET ÄR VISST TELEFON

TILL MIG”. Efter det sprang han ut i omklädningsrummet och grät

i timmar innan han gick hem till mamma och sa:

” jag ska aldrig mer stå på en scen”.

(Nu gråter jag med-jag lider med vår älskade Hasse.)

Men han fick sin revansch då han under Lundatiden fick publikens

stående ovationer för att han uppträdde på ett sätt som ingen

annan gjort förut – han improviserade. Han träffade Tage och de

bestämde sig för att skriva Gröna Hund. Här ville Hasse ha med

”Lekstugan”, som skulle vara slutnumret och ha ett aktuellt inslag,

presenterat av Lasse O´Månsson. Hasse skulle improvisera till detta

ämne på samma sätt som han gjorde i scoutlokalen. Så småningom

kallade man numret ”Lasse & Hasse”. (I bevarade anteckningar står

"Lasse och Hasse gaggar")

Den första personen i släkten som uppträdde offentligt saknade

namn, han var förövrigt rallare.

Den andra personen hette "den gamle hedersmannen Valfrid Lindström"

den tredje hette Valdemar Lindeman.

Men den 6 maj 1962 kom så pykniker Valfrid Lindeman, som

kallas den Lindemanska släktens urfader. Han

liknas vid djurrikets brokigaste kameleont. Valfrid var en fantastisk

historieberättare som alltid avslutade sina historier med ”knäppt

ihop gylfen med västen”. (Detta hade en bakgrund i det verkliga

livet, då Uppsalaoriginalet Ejnar Haglund (”mannen som visste allt”

från Gösta Knutssons frågesportprogram) kom till Lund,

hamnade på en blöt fest och drabbades av detta missöde.)

I samband med GULA HUND 1964 tog man bort skyddsnätet med

gylfen och västen, istället fick Hasse hitta på ett nytt slut till

varje ”gubbe”. Eftersom Lasse inte var med i revyn tog Tage

över intervjurollen. Lagom till revyn gick så Valfrid i pension och

sonen MALTE tog över.

En gång fick också dottern Malta vara med.

Lindeman är tyvärr död nu ("han dog av något skämt" enligt Hasse Alfredson),

men en släkting till honom - Lennart - dök upp i Alfredsons/Dalles/Ahlins revy

"Prins korv under taket" som gavs på restaurang Prinsen i Stockholm 1999

Så är historien och den ville jag ge er alla.

Er tillgivne broder 

brandförman  Celadon